Vad jag läste i väntans tider

I somras när jag var gravid och hade semester och gick och väntade på bebis nr två, så läste jag några böcker. Majgull Axelssons Moderspassion som var bra och underhållande och spännande, Marie Hermanssons Himmelsdalen som var detsamma som ovan. Och så de två första delarna av Haruki Murakamis 1Q84. Han ger mig inte samma kick längre som när jag läste "Kafka" och "Fågeln", men få kan skapa nya litterära världar som han kan. Little People och Luftpuppan, världar inuti världar, berättelser i berättelsen... Han är svår att motstå även om kvinnoskildringarna börjar bli lite tröttsamma med tjat om bröst och korta kjolar...

Ön

Halvvägs in i Ön av Lotta Lundberg och frågorna hopar sig: vad ska hända, vad har hänt, vad får inte hända? Och framför allt: hinner jag läsa ut den till bokcirkeln på söndag?

Politiskt korrekt läsning

Återkomsten på bloggen handlar om sådant jag faktiskt hinner läsa: bilderböcker för min två och ett halvt-åriga dotter. Innan jag gick på mon andra föräldraledighet i juni, tog jag hem en hög utgallrade böcker. Bland annat Nicke Nyfiken som jag faktiskt aldrig läst tidigare. Jag gallrade det här exemplaret eftersom det var slitet och ofräscht men efter läsningen kommer jag på många fler anledningar. Torftigt språk, förlegad människo- (djur eller barn) syn m.m. Och så kommer den här sidan där tiden verkligen hunnit ifatt böckerna om den populära lilla apan: En pipa rök? I en barnbok? Och så är det dessutom apan, barnalteregot, som röker.

Nicke Nyfiken är fortfarande mycket efterfrågad, främst av nostalgiska föräldrar, på biblioteken. Trist, kan jag tycka, när det finns så många fantastiska nya böcker för små barn som skildrar en trevligare och bättre världsbild.