28 januari 2010

Filmfest!

Dags för Göteborg International Film Festival igen! Sex filmer har jag köpt biljetter till hittills. Börjar lite smått med en film om dagen de dagar jag inte jobbar jättemycket. Sedan får vi se hur det känns. Antingen vill man ha mer eller så känner man sig helt utpumpad av alla intryck.

Jag är väldigt nöjd med mitt urval i alla fall: Danska Applaus med bl.a. Paprika Steen (paralleller dras tydligen till Vem är rädd för Virginia Woolf och bara det räcker för mig!):




Amerikanska Crazy Heart med favoriterna Jeff Bridges och Maggie Gyllenhaal:



Fransk-italienska Ricky som "bygger på en novell av brittiska författaren Rosie Tremaine, där fantastiska händelser inträffar i en fattig familjs annars ganska trista vardag":



Dessutom franska White Material med Isabelle Huppert som vägrar lämnar kaffeplantagen i afrika (och med filmmusik av Stuart Staples från Tindersticks!!), tyska thriller-skräck-fantasy-filmen Kaifeck Murder samt ungerska science fiction-filmen 1 som bygger på en novell av Stanislaw Lem. Första filmen är på lördag, då börjar min filmfrossa!

26 januari 2010

Tematrio- Ondska

Här kommer tredje (& mycket sena) inlägget om temat ondska.



1. Begrav mig stående av Isabel Fonseca.
Under mer än fyra år reste Isabel runt i Östeuropa och levde med romer. Det är en berättelse om misär, förnedring, förtryck och tvångsassimilering. Det är grymma partier i boken om nedbrända byar på nittiotalet, etniskt hat och ren ondska. Otäck ondska som bygger på okunskap och brist på empati. Ondska som upprör. Ondska som gör ont att läsa om.

2. Gone av Michael Grant.
Jag skulle kunna rabbla upp hundratals ungdomsböcker om ondska. Fjolårets hypade bok Hungerspelen, där ondska är framtvingad som överlevnadsstrategi passar exempelvis in. Övergivna, i serien Gone, är den senast lästa. Här är ondskan något stort, farligt och främmande som muterats fram genom att något har gått fel i en kärnkraftsolycka, men också ondska som i onda barn vars främsta mål är att få styra och där inga medel skyls, liksom att etsa fast barn i betongklumpar så att de inte kan äta (vilket får mig att tänka på kvinnan som faller ner i betongen i Herta Mullers bok Andningsgunga). Ondska som besserwisser. Ondska som makt (eller när är inte ondska makt?).

3. Carrie av Stephen King. Jag plöjde Dean R Koontz och Stephen Kings böcker i sexan. Filmerna fick jag se lite för tidigt (när bröderna var barnvakter). Jag kan fortfarande ha skräckbilder av det bleka ansiktet, mammans röst till alla ljusen och handen ur jorden. Ondska som galenskap och ondska som mobbning.

24 januari 2010

Andningsgunga, hjärtskyffel, hungerängel

Jag hade svårt att ta mig igenom Andningsgunga av Herta Müller, kanske för att jag nu för tiden läser så mycket och så fort att jag inte är van vid en långsammare och mer eftertänksam takt och stil. För det känns som om varje ord är betydelsebärande i Müllers text. Läser man för fort har man missat innebörden av nya ord och begrepp som "hjärtskyffeln" eller titelns "andningsgunga". Men om man ger texten tid och fokus och hänger med i bildspråket så inbjuds man till en fantastisk upplevelse. För det är nog precis så här man måste berätta om något så ofattbart som livet i ryska arbetsläger vid slutet av andra världskriget. När Rumänien kapitulerade och vände sig mot forna bundsförvanten Tyskland, så blev de tyskspråkiga rumänerna levande måltavlor och skickade direkt till arbetsläger där de skulle hjälpa till med återuppbyggnaden av Sovjet. Andningsgunga beskriver ledan, smärtan, den ofantliga hungern, genom korta, koncentrerade kapitel. Språket är växelvis detaljerat, uppräknande, och växelvis poetiskt och abstrakt. Trots motståndet som texten gav, insåg jag under bokcirkeldiskussionen att boken gett mig glasklara bilder, tankar och upplevelser. Jag tror att jag åtminstone till en liten liten del kan förstå något av hur det kan ha känts att uppleva dessa fasor. Och närmare än så kommer man kanske inte utan att själv ha upplevt samma sak. Men genom litteraturen kan man komma så här nära.

22 januari 2010

Tematrio- Ondska


Vi på Textappeal har visst telepatisk kontakt denna veckan. Jag hade också tänkt att skriva om Lyrans tematrio, som denna gång är ondska. Först tänkte jag strunta i mitt påbörjade inlägg, men ondska är ju ett så intressant tema att man inte kan få nog.


En komikers uppväxt av Jonas Gardell
Man glömmer aldrig de onda mobbarbarnen i Sävbyholm som beskrivs i Jonas Gardells (delvis självbiografiska?) roman En komikers uppväxt. Juha som gör allt för att vara med populära gänget, med Lennart och Stefan i spetsen, och svikar sina kompisar Jenny och den svårt mobbade Thomas. Jag glömmer inte heller scenen i filmen med samma namn, när Thomas mamma bjuder på grönt potatismos på kalaset, och hur detta blir droppen för Thomas. Hjärtskärande och hemskt.


Tusen strålande solar av Hosseini Khaled
Jag vet att jag under läsningen av Tusen strålande solar tänkte, hur ond kan man egentligen vara. Jag tänker på Mariams tvångsäktenskap med den 30 år ädre Rashid, och hur han pinar både henne och slutligen den nya hustrun Laila. Jag kommer också ihåg hur otroligt sorgligt hela Mariams liv var. På ett sätt blir sådana onda karaktärer som Rashid nästan overkliga seriefigurer. Oh, jag är så ond liksom. De kan blir svåra att relatera till. Men det var en mycket bra, spännande och sorglig historia.

Processen av Franz Kafka
Den paranoida spänning som Josef K lyder under kan också räknas till ondska. Han vet inte vad han har gjort egentligen, men plötsligt är han anklagad och fången i något som han inte kan ta sig ur. Att vara fast i samhällets nät med dess krav, är nog något som många kan relatera till även idag. Man kanske kan känna sig fången i arbetslöshet eller sjukdom, som gör att man inte kan klara sig själv, utan är fången som i ett ont nät.

20 januari 2010

Tematrio - Ondska

Hur definierar man ondska? Är det något medfött som kan finnas i en människa från barnsben? Beror det på en defekt, en sjukdom? Är alla människor mer eller mindre onda, dvs finns det hos oss alla ett ont frö som kan börja gro under rätt (fel) omständigheter?

Veckans tematrio från Lyran handlar om ett av de mest intressanta ämnen jag vet: ondska. Och massor av författare har skrivit om detta för att försöka förstå hur vi människor kan handla som vi gör. Den värsta ondskan är kanske inte den obegripliga sadismen som en seriemördare utsätter sina offer för, utan just den som finns inom oss alla och ligger vilande tills den får oss att skapa koncentrationsläger eller när vi som barn mobbar andra barn. Det är nog i alla fall den ondskan som skrämmer mig mest. Som sagt, många författare behandlar temat, här är några jag direkt kommer att tänka på:



  • Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
En studie i vad det är som får barn och ungdomar att döda. Kan man se tecknen från början? Är tortyren av smådjur alltid starten på något värre? Och kan man födas ond? I Shrivers bok är det mammans motvilja mot det ofödda barnet som blir ett slags orsak till sonens senare känslostörningar.
  • Släktet - Guillermo del Toro och Chuck Hogan
Det bästa med den här skräckvampyrthrillern är parallellerna till mänsklighetens förbrytelser. Det är vi som tillsammans skapat den genomonde urfadern till vampyrerna som träder fram i New York, redo att ta över världen. han har genom världshistorien livnärt sig på all sorg vi åsamkar varandra. Han åt från barackerna i koncentrationslägren och han får nu ny näring i kloakerna som finns under platsen där tvillingtornen stod innan terrorattacken. Han blir alltså som en symbol för vår samlade ondska. Och den vänds självklart mot oss själva.
  • Parfymen - Patrick Süskind
Berättelsen om den udda figuren som är besatt av dofter och vill framställa en kvinnoessens på flaska. Detta gör man bäst genom att döda, flå och processa vävnaden till en olja. Han jämför sig själv vid en fästing, utan känslor eller empati, men med ett klart syfte. Han kan vänta för evigt på det rätta tillfället och när det visar sig tvekar han inte. Frågan är: Är fästingen ond? Kan man sägas vara ond om man själv inte förstår att det man gör av andra anses ondskefullt och fel?

18 januari 2010

Varning för hetsläsning

Det här var ju bara så löjligt spännande. Kanske beror det på att jag inte läser så många thrillers, eller att det verkligen passar min läsning just nu: lättläst och drivande och varje kapitel slutar med en cliffhanger så att man bara måååste läsa vidare. Jag läste så snabbt att jag fick ont i huvudet.

Handlingen i korthet utan att förstöra spänningen (för det är ju hela poängen med sådana här romaner): Cynthia fjorton år vaknar dagen efter ett storgräl med föräldrarna. Hon hämtades hem av sin pappa från ett kärleksmöte med struliga pojkvännen, full och upprorisk. Och när hon vaknar är huset alldeles tyst. Lite för tyst. I själva verket är det också alldeles tomt. Varken mamma, pappa eller bror syns till utan verkar ha gått upp i rök. Tjugofem år senare dletar Cynthia i ett tv-program där man tar upp gamla olösta brottsfall, det finns alltså fortfarande inga spår efter hennes familj. Det är Cynthias man som är berättare och han beskriver sin fru som sorgsen och lätt paranoid. Traumat lever kvar i henne och såren rivs upp när hon dletar i programmet. Så småningom kommer ett telefonsamtal från någon som säger att Cynthias familj förlåter henne för vad hon gjort. Hennes man vill stå vid hennes sida men börjar samtidigt känna tvivel. Var Cynthia kanske själv inblandad i hennes familjs försvinnande?

Sådana här romaner bygger ju alltid upp en sdan enorm förväntning att slutet bara kan komma som en liten besvikelse. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det föll i alla fall lite platt. Jag kunde ganska tidigt gissa mig till en del svar. Men trots det alltså sträckläsning med andan i halsen. Fast så klart inte särskilt mycket att tänka tillbaka på efteråt. Det spännande upplägget är ju just vad hela boken bygger på och består av. Varken mer eller mindre.

17 januari 2010

Dråplig dramatik i crazystil


Jag är inte så mycket för "tokiga" böcker. Alltså när det känns lite tillkämpat "crazy". Faran är att man inte blir berörd. Det blir liksom lite för knasigt. Visst kan det funka jättbra ibland, som i en slags sagostil. Men i Carina Dahls senaste roman, fortsättning på boken Familjelyckan, blir jag inte berörd. Denna skrönliknande saga tar vid när Skipper Fernández kommer till hem till Sverige igen efter en lång utlandsvistelse. Genom tillbakablickar får vi följa hans uppväxt i en halvgalen familj bestående av udda existenser. Mötet med hans stora kärlek Kapten Klinga kommer att förändra hans liv för alltid, och det är kring detta handlingen kommer att kretsa.
Det är också kärlekshistorien som är bokens behållning. Här växer något fint fram. Men ändå blir jag, som jag skrev tidigare, inte berörd. De udda personerna känns nästan som seriefigurer, och det blir svårt att hålla uppe intresset för dem. Dessutom hade boken mått bra av ett kortare format än sina 500 sidor. Carina Dahl, författare till barnboken Dieselråttor och sjömansmöss, skriver visserligen riktigt bra men det här är inte min grej. Hade jag inte fått den här boken för att recensera känns den inte som något jag hade valt att läsa. Men den passar säkert den som gillar det tokroliga.

14 januari 2010

Varning för sträckläsning

Titti Persson har skrivit romanen Jag vet ingenting om dig. Hon är förutom författare även förlagsredaktör på Rabén & Sjögren. Det märks att hon jobbar med text och redigering för det är en oerhört välskriven och genomarbetad roman.

Vi får parallellt följa två olika pojkars uppväxt med start sommaren 1983: Sean bor i renton, en förort till Seattle, med sina föräldrar och sin storasyster Debbie. Sommaren kretsar kring att hänga efter syrran och grannpojken Jeremy, den första kärleken, samtidigt som vuxenvärldens mörkaste sida tränger sig på. En rad otäcka våldtäkter och mord på unga flickor drabbar områdena kring Seattle. Barndomen får en brutal vändning när Debbie rymmer hemifrån och bosätter sig i en knarkarkvart för att till slut försvinna spårlöst. Har hon fallit offer för seriemördaren? Sean lämnas kvar ensam i en familj som blir allt tystare.

Jon bor på Skärholmen i Stockholm med sin mamma och storasyster Sanna. Mamma är alkoholist och Sanna får plötsligt nog och flyttar. Jon försöker ensam sköta den lilla familjen men det slutar med att mamma läggs in på rehab och Jon skickas som sommarbarn till en familj på landet. Där blir han förälskad i sonen, Markus, och vistelsen slutar tvärt när pojkarna upptäcks mitt i en oskyldig men klart sexuell situation av mamman i familjen. Jon skickas tillbaka till stan där mamman avbrutit vården och börjat supa igen.

År för år följer man pojkarnas väg mot vuxenvärlden där de en dag ska mötas och bli ett par. Likheterna mellan dem är många, framför allt har de båda upplevt hur det känns att alltid lämnas kvar ensam. Och båda har många olösta gåtor i sina liv som kräver upplösning. Det går inte att beskriva mer handling utan att förstöra upplevelsen av romanen, för det är en både nagelbitar-spännande thriller och en relationsberättelse på samma gång. Familj, kärlek, ensamhet, utanförskap, missbruk, sexualitet... Det enda som stör mig i läsningen är att likheterna mellan de båda huvudpersonerna är så stor att de flyter ihop och blandas ihop lite. Därför blir familjemedlemmar, bästa tjejkompisar och pojkvänner aldrig riktigt tydliga som karaktärer. Synd, men romanen som helhet är värd att sträckläsa och njuta av.

11 januari 2010

Tyngd

Jeanette Wintersons roman Tyngd ingår också i Mytserien som jag tillsammans med några andra bloggare fördjupar mig i.

Denna gång handlar det om jätten Atlas som tvingas bära upp jorden på sina axlar som straff för sitt uppror mot gudarna, och hur det gick till när Herakles en kort stund tog över hans börda för att Atlas skulle hjälpa honom att plocka tre äpplen från Heras träd. Jeanette Winterson skriver i förordet att hon direkt visste att hon ville återberätta den här historien när hon fick förfrågan om mytserieprojektet. På sitt eget sätt förstås. För det handlar om längtan och ensamhet, om att lämnas kvar ensam i rymden och försöka hitta sin egen värld, sitt eget sätt att leva, skapa sitt eget liv. Det handlar om tyngden på våra axlar, att tvingas bära alla dessa bördor som det innebär att vara vid liv. Men också om det är värt det, att tyngden kan vara självvald eftersom det är just tyngden av våra egna, alldeles unika liv.

Winterson berättar om allt detta mycket vackert, med sitt eget utmejslade och karakteristiska språk. Och hon låter Atlas bli befriad på slutet, hennes eget slut, en gåva till honom och till sig själv. Jätten inser plötsligt att han står där han själv valt att hamna, och i och med det kan han också sätta ifrån sig jordklotet. Tyngden lättar från hans axlar och han kan, tillsammans med rymdhunden Lajka (som också äntligen befrias från sitt fängelse!) gå därifrån som en fri man.

Det bästa med Mytserien tycker jag är hur författarna visar att myterna säger något om mänskligheten, om vår nutid samtidigt som de utgör historiska dokument. Genom att berätta dem om och om igen, förnyar vi och återupplivar dem och binder samman då och nu.

9 januari 2010

Kurt i Kurtby

Så har jag äntligen läst den omdebatterade Kurt i Kurtby av Erlend Loe. Femte boken (tror jag) om truckföraren Kurt och hans brokiga familj som påminner om familjen i tv-serien Family Guy. Man säger och tycker vad man vill, saknar moral och heder, det yngsta barnet är smartare än pappan, men alla har stora hjärtan och mycket humor.

I den här boken åker familjen på semester, till Mumindalen i Finland är det tänkt, men när de kör från Norge genom Sverige för att ta båten i Stockholm, så kör de av vägen, hamnar i en flod och flyter upp i Kurtby. Där står en grupp vitklädda människor och tar emot dem. Och de utser Kurt till deras nya pastor eftersom deras förre pastor sitter i fängelse. Kirsti brud viskar i Kurts öra vad han ska säga för det är egentligen hon som bestämmer, pastorsfruar brukar ramla i duschen och slå ihjäl sig så Kurts fru Anne-Lise får se upp och barnen hotas med att få smisk på snoppen om de inte sköter sig. Till råga på allt slår Kurt huvudet i en sten och börjar svamla som en riktig pastor om Jesus och helge and och hårda straff till höger och vänster. Familjen får till slut slå ner honom, supa ner resten av byn och sedan fly. Efter lite behandling av en hjärndoktor blir Kurt så gott som ny, han bara talar lite gammalmodigt.

Absolut inte politiskt korrekt alltså, men ganska tokroligt och knasigt. Värre är det med själva ämnet tycker jag, som inte känns helt förankrat i ett barns samtid. Vet man till exempel vad det betyder att tala i tungor? Och förstår man alla bibliska referenser? Jag tycker boken är väldigt vuxentillvänd, det finns en ironisk humornivå som främst talar till mig som vuxen läsare. Visst känns hela Knutby-fallet som en påhittad tragikomisk fars med karikerade karaktärer men jag tänker mig att Loe kunde ha skrivit en annan typ av roman om det här, kanske något liknande Lena Anderssons Duck City, för att föra fram sitt budskap. För nog måste det väl finnas något underliggande motiv för att använda sådant här nyhetsstoff till en barnbok som riktar sig till åldrarna 7-9? Eller fann författaren helt enkelt historien så oemotståndlig i all sin ofattbara overklighet? Resultatet blir hur som helst lite ambivalent för mig. Boken har ett annat format än de tidigare Kurt-böckerna, kanske för att markera en viss skillnad. Omslaget är svartvitt och nästan lite otäckt och pekar också, liksom formatet mot vuxenböckernas värld. Som vuxen läsare kan jag inte koppla bort de verkliga händelserna bakom berättelsen, och det är väl inte heller meningen med alla referenser och blinkningar. Men jag kan inte heller koppla bort att det är en barnbok och inte främst skriven för mig som vuxen. Så vad blir kvar av berättelsen då?

8 januari 2010

Flicka möter pojke

Och myt möter nutid i Ali Smiths Flicka möter pojke som ingår i Mytserien. Boken baseras på myten om Iphis som är skriven av Ovidius. I myten undgår flickan Iphis den självskrivna döden (hon är ju flicka) strax efter sin födelse, genom att hennes mamma uppfostrar henne som pojke. Iphis blir kär i sin bästa väninna och ska så småningom gifta sig med henne. Då ber hon till gudarna om att kunna tillfredsställa sin brud på rätt sätt och förvandlas till pojke på riktigt.

Den här myten återberättas i romanen av Antheas kärlek, pojkflickan Robin, som lånat namnet Iphis att underteckna sitt klotter med. Anthea och Robin bedriver nämligen tillsammans ett tyst motstånd mot patriarkatets förtryck: de klottrar ner stadsbyggnader med fakta och statistik om kvinnors och flickors verkliga förhållanden i världen. För visst är det så att kvinnor överallt tvingas, om inte klä ut sig till män, så åtminstone gå med på männens lagar för att åtnjuta ens bråkdelen av samma privilegier. Detta får Antheas syster Midge erfara bittert. Hon har alltid gjort allting rätt, är en typisk "duktig flicka" och dras följaktligen också med både ätstörningar och tvångstankar. Hon försöker slå sig fram i männens värld, göra karriär jämte männen, men inser plötsligt att hon är där hon är enbart på grund av sitt kön och inte för hennes verkliga prestationer. Hon är "duktig för att vara tjej", "rolig att umgås med trots att hon är kvinna", både knullbar och smart, och inuti henne växer en ilska och ett motstånd som lyckligtvis exploderar. För det här är en saga med lyckligt slut, en utopi där rättvisan segrar, precis som Ovidius myt som Ali Smith valde just för att den var så positiv till skillnad från de andra berättelserna i hans mästerverk Metamorfoser.

Jag gillar början av boken allra mest. Systrarnas farfar berättar om sin uppväxt då han var flicka, något som Anthea köper rakt av medan Midge protesterar vilt mot denna felaktighet. Kan man ha en farfar som en gång var en flicka? Kan man ha en farfar som varit flicka? Kön och genus diskuteras, gränserna flyter ihop och kvar blir människorna, individerna och den fantastiska förundrande kärleken. En oerhört vacker och poetisk bok, drömsk och samtidigt rolig.

7 januari 2010

Fjolårets 15 mest lästa barnböcker i Göteborg...




eller 2009 års mest utlånade i alla fall.

1. Saffransmysteriet, Martin Widmark

2. Skolmysteriet, Martin Widmark

3. Zoomysteriet, Martin Widmark

4. Tidningsmysteriet, Martin Widmark

5. Kyrkomysteriet, Martin Widmark

6. Fotbollsmysteriet, Martin Widmark

7. Biblioteksmysteriet, Martin Widmark

8. Kärleksmysteriet, Martin Widmark

9. Guldmysteriet, Martin Widmark

10. Bu och Bä får besök, Lena och Olof Landström

11. Känner du Pippi Långstrump?, Astrid Lindgren

12. Kenta och barbisarna, Pija Lindenbaum

13. Här kommer helikoptern, Arne Norlin

14. Tågmysteriet, Martin Widmark

15. När prinsessor tar semester, Per Gustavsson


2008 gick Martin Widmark om Astrid Lindgren i mest utlånade böcker på landets bibliotek och där har han stannat med råge. Förra året hade Lindgren andraplatsen och trea var Sören Olsson. Årets lista över landets utlån på barnböcker har jag inte men i Göteborg kommer Pippi inte förrän på 11 plats. Fast då är det ju bilderböcker och kapitelböcker på samma lista. På Stockholms lista över de mest utlånade barnböckerna finns inte Widmark med, men tolkar det som att de bara gjort statistik på bilderböcker. På 100:e plats kom Våra bästa Bellmanhistorier, illustrerad av Johan Wanloo.

Fjolårets 15 mest lästa vuxenböcker i Göteborg...


eller i alla fall de mest utlånade böckerna på folkbiblioteken i Göteborg var:

1. Sin ensamma kropp, Elsie Johansson
2. Fruset ögonblick, Camilla Ceder
3. Sjöjungfrun, Camilla Läckberg
4. Ett annat liv, Per Olov Engquist
5. Till dess din vrede upphör, Åsa Larsson
6. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Ann Heberlein
7. Hon älskade, Helena Henschen
8. Nattfåk, Johan Theorin
9. Luftslottet som sprängdes, Stieg Larsson
10. Den sista vintern, Åke Edwardsson
11. Det lömska nätet, Helene Tursten
12. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini
13. Vila på gröna ängar, Anne B. Ragde
14. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson
15. Det mörka ängeln, Mari Jungstedt

På 100:e plats kom Dårens dotter av Mian Lodalen

Fjolårets 15 mest lästa ungdomsböcker i Göteborg...



eller de mest utlånade böckerna på folkbiblioteken och skolbibliotekscentralen under 2009 var:

1. I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
2. Om jag kunde drömma, Stephenie Meyer
3. Ljudet av ditt hjärta, Stephenie Meyer
4. När jag hör din röst, Stephenie Meyer
5. Så länge vi båda andas, Stephenie Meyer
6. Jag såg honom först, Eva Susso
7. Hjärtans fröjd, Per Nilsson
8. Expert på att rodna, Katarina von Bredow
9. Sandor slash Ida, Sara Kadefors
10. Räcker det om jag älskar dig? Katarina von Bredow
11. Min typ brorsa, Johanna Lindbäck
12. Tio saker jag hatar med mig själv, Randa Abdel-Fattah
13. Det dina ögon ser, Christina Wahldén
14. Pojken i randig pyjamas, John Boyne
15. Hata Romeo, Rachael Wing

På 100:e plats kom En liten chock av Johanna Lindbäck

Inte en helt oväntad lista med Twilight-böckerna som toppar. I taket lyser stjärnorna har legat i topp sen den kom 2003, och säkerligen fått hjälp av förra årets filmatisering. Nästan alla högstadieklasser som kommer till mig har denna bok som klassläsningsbok. De andra böckerna på listan känns även de föga förvånande. Möjligen Pojken i randig pyjamas då, men det har väl också att göra med filmatiseringen som kom 2008, och att kanske många klasser har läst den.

6 januari 2010

Faïza Guène - Sista beställnigen på Balto


Sidorna ramlar fram i ett snabbt tempo. Faïza Guène har mig fast från första stund. Det är inte som något jag läst tidigare, även om en jämförelse med Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött känns oundviklig. I både förortstemat och det rappa språket influerat av förortsslang, påminner författarna om varandra. Men jag tycker att Guène har en alldeles egen ton.

Redan som 19-åring debuterade franska Faïza Guène med den dagboksliknande romanen Kiffe Kiffe imorgon (2004). Boken fick stor uppmärksamhet och belönades med Peter Pan-priset. Det rappa språket, är minst lika närvarande i hennes tredje roman, Sista beställningen från Balto, där läsaren dras med på ännu ett läsäventyr i Paris förorter. Det är en dråplig historia som egentligen är ganska hemsk, men som är skönt befriad från klistrig sentimentalitet. Med hjälp av cynisk humor blir detta en lika rolig som drabbande dramatisk berättelse.

Joël Morvier, även kallad Skridskobanan, (p.g.a. sin flint), hittas mördad på sitt café. Café Balto - "kvarterets lunga och spypåse". Eftersom Joël var en otrevlig och ganska illa omtyckt människa, väcker mordet dubbla känslor hos befolkningen i kvarteret. Samtidigt var han en nödvändig person, i och med cafét vilket ändå fungerade som en mötesplats i samhället. Utifrån mordet hålls förhör med de boende, och som läsare får man lära känna dem utifrån denna händelse. De olika berättarperspektiven skapar en filmisk effekt. Jag tror att detta skulle kunna bli en fin film i stil med Wayne Wangs Smoke efter manus av Paul Auster. Read it and both laugh and weep!

5 januari 2010

En enda man

Senaste boken i bibliotekarie-bokcirkeln var En enda man av Christopher Isherwood.
En fantastisk läsupplevelse! Under en enda dag följer man George och hans vardag. Inledningen är som en skapelseberättelse där författaren likt en gud konstruerar och presenterar mannen som visar sig heta George för oss. George har nyligen mist sin livspartner Jim och mycket av boken handlar om saknaden efter den stora kärleken. Men den här lilla boken handlar också om så mycket mer: i varje liten scen så finns en rikedom av tankar och funderingar kring livet och världen, pricksäkra formuleringar. Så historien växer ut till att bli så mycket mer än vad den först utger sig för att vara. Det handlar också mycket om skrivandet och författarens roll som just skapare. Elin Boardy som är med i cirkeln har skrivit mycket bra om den på sin trevliga blogg. Hon har även skrivit om Stewe Claesons Än jublar fågelsången som vi läste innan Isherwood. Eftersom jag fann den boken hopplöst långsam och tråkig så hänvisar jag till fröken Boardys inlägg som är betydligt mer positivt och välformulerat.

För övrigt är jag väldigt stolt över att vi under de två år som bokcirkeln pågått har läst nitton böcker! Och nästa är Andningsgunga av Herta Müller, som jag ser fram emot!

1 januari 2010

2009 års ungdomsböcker som jag kommer att minnas...




Jag har försökt sålla ut de bästa ungdomsböckerna från detta året, men kommer faktiskt inte på några. Jag vet inte om detta betyder att jag är för kräsen när jag ratat den ena favoriten efter den andra, att jag har läst fel böcker (se listan nedan), eller att det inte har kommit ut några kanonböcker i år. Men det har det väl ändå gjort? Jag hoppas därför på det mittersta alternativet. På årets bokdagsgenomgång nyligen så hyllades Natthimmel och Månskensvargen som årets bästa böcker. Här är i alla fall några av årets favoriter som på ett eller annat sätt kommer att stanna kvar i bokminnet:

Natthimmel av Sofia Nordin: Inkännande och subtilt finstämd med många nyanser och stora frågor.

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick och Sara Lundberg (illustratör): Helt klart en värdig Augustprisvinnare, inspirerande och layoutmässigt en fullträff.

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann: Korthugget, ärligt, vardagligt och tonårsnära. Jag är lite kluven här, jag tycker det är ett briljant grepp och gillade verkligen boken när jag läste den, men det är mycket möjligt att den hade kunnat petats ner från listan av någon bok som jag missat att läsa.

Djävulens märke av Magnus Nordin: Bortsett från några synpunkter, om bland annat
överpedagogisk ton, så är det en snyggt sammanhållen och bitande bok.

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo: för dess språkliga snygghet och träffsäkra ton.

Fighting Spirit av Markus Zusak: Levande text och bultande rader som ömmar lite under revbenen.

Jag har valt bort alla uppföljare på årets utkomna böcker på min lista. Om jag inte hade gjort det så hade antagligen Det viskande barnet av Mårten Sandén, Ful eller snygg av Scott Westerfeld och Fatta eld av Susanne Collins varit med, eftersom de första delarna är så bra.

Böcker som jag ännu inte hunnit läsa (och som om de hade lästs kanske hade platsat på listan ovan) är:
Alhambra av Kirsten Boie
Övergivna av Michael Grant
Tystnad tagning av Michelle Magorian
Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm

Så, det kanske kommer en ny lista längre fram...

2009 års finaste ungdomsbokomslag...



Fighting Spirit av Markus Zusak.

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg.

Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck.

Dagarna jag glömde av Arne Svingen.

2009 år finaste ungdomsboktitlar...




Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo.

Människoätande människor i Märsta av Aase Berg.

Bortom världen utanför av Hedvig Andersson.

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann.

Extra tillägg på tal om titlar: Tre titlar som under året har handlat om att önska sig ett annat liv är: Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, Om du var jag av Jessica Schiefauer och Ett nytt liv på köpet av Emma Granholm.