30 september 2009

Ett bibliotek går i graven...

Så har det som man inte trodde skulle hända hänt. Biblioteket med den fina skylten läggs ner. Skrev precis på en namninsamling på Facebook för att rädda Linnéstadens fina bibliotek, men sen märkte jag att det visst var för sent... Hoppas det inte är en fortsatt utveckling. Mer finns att läsa här.

27 september 2009

Rapport från bokmässan 2

För första gången gick på branschfolkets dag, torsdagen, och besökte bokmässan. Det märktes att monterprogram och föreläsningar denna dag var biblioteksinnriktade. Mycket fokus låg också på barn-och ungdomslitteraturen.

En av höjdpunkterna under dagen var att lyssna, till före detta arbetskollegorna, Per Nilsson och Karin Eggert från Gamlestadens bibliotek berätta om sin hemliga Drakologikurs. Vi tyckte idén var så bra att vi kommer kanske använda den på Tanums bibliotek, där jag nu arbetar. Inte hade jag tänkt på att drakar finns över hela världen och ser olika ut i olika länder. Eller att det finns första drakhjälpen och drakmagi. Kanske är det även någon som har blivit första gradens drakolog och träffat en riktig drake. Men det är det förstås ingen som riktigt vet...

En författare som alltid är rolig att lyssna till är Joanna Rubin Dranger. Jag älskar hennes serieromaner om Fröken livrädd. Här berättade hon om sin nya karaktär Nell. Nell är en bestämd liten tjej som har en låtsaskompis som heter Mini och ett gosedjur som heter Lillebror. Hon berättade också att hon valt att göra Nell brun (i huden alltså), men att hon inte ville göra detta till en stor grej. Böckerna heter Nell leker inne och Räkna med Nell.


Gjorde även en kortare visit på fredagen, då jag fick fribiljett (vem kan motstå?). Då blev det allmänt strosande och två intressanta monterfördrag. Först ut var Bengt Ohlsson som berättade om sin bok Syster, som jag har läst. Han kändes kanske lite ofokuserad och trött, men jag gillar Bengan. Och särskilt hans språk som kommer till sin rätt i den lågmälda romanen Syster som jag ha skrivit om här. Bengt Ohlsson pratade bl.a. om hur han ser på sitt skrivande. Att det är som att träffa ett autistiskt barn, som han försöker nå fram till. Att han som författare har en känslighet, och för att hitta den förlägger han gärna handlingen utanför sig själv. Som exempelvis till en främmande plats, eller ett annat perspektiv som exempelvis kvinnans eller barnets.

En annan höjdare under fredagen var Monika Fagerholm som pratade om sin nya roman Glitterscenen, en fortsättning på den fantastiska boken Den amerikanska flickan. Jag är nog inte ensam mot att se fram emot denna. Fagerholm avslöjade bl.a. att vi kommer att få veta hur det går för den amerikanska flickan. Hon berättar också att hon har inspirerats av sitt sommarställe i beskrivningen av byn Trakten i Den amerikanska flickan. Fagerholm berättar att hon skriver och skriver, kastar bort och ändrar om. Hon säger att själva skrivprocessen är som att "gå in i skogen."

Jag tänkte härma Jennie och skriva om:

Blev gladast av:
Gamlestadens biblioteks presentation av Drakologikursen. Riktigt snygg framförande och användbart på ett konkret sätt!
Det blev också många skratt när jag lyssnade till Martina Lowden intervjua Aase Berg på sin divan (var var den förretsen?), om Bergs senaste roman Människoätande människor i Märsta.

Blev irriterad på:
Att de hade flyttad Jonas Karlssons monterframförande evighetslångt fram. Från fredag till söndag! Då hade jag ju inte möjlighet att gå. Suck. Men jag såg en glimt av honom.

Blev hänfört av:
Monika Fagerholm. Vilken kvinna! Vilken författare!

Vad missade jag: Jonas Karlsson då... Och Isabell Allende hade inte varit dumt att se.

Rapport från Bok- och Biblioteksmässan 09


Fredag: 25-årsjubileum och Spanien som tema. Allt är som det ska vara när vi kommer in: ljuden, förväntningarna, boktravarna, sökandet mellan montrarnas bokstavsuppdelning, mingel mellan hyllorna och ett pressat program.


Nöjda textappealare på mässan. I bakgrunden: Monika Fagerholm.


Spontanmontrandet brukar aldrig funka. Försökte göra en liten snabb plan för eftermiddagen. Mitt mission med att införskaffa en Sjödén-påse är avklarad.
1.Åsa Anderberg Strollo.
2.Signering av Nina Hemmingsson.
3.Elin Boardy
4.Isabel Allende.


Svenska kyrkan har alltid (så länge jag varit med) en jättestor monter på andra våningen intill Internationella torget. Gott kaffe mot ett litet bidrag till världens barn och ofta intressanta monterprogram. Här är Margaretha Sturesson och pratar om sin bok Om det så skulle kosta mig livet, om förtryck i Guds namn och livet i en sekt.


Vår bokcirkelkompis Elin Boardy berättar om sin debutbok Allt som återstår, som utkom 2008 och nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Hon pratade bland annat om diskussionen kring att skriva om historiska personer och om att vara trovärdig i sitt berättande.


Jan Guillou och Henning Mankell ÄR bokmässan. Lyckas alltid vara aktuella veckorna innan med en ny bok och stora publikdragare. Jag passerade vidare.


Delade ut pocketböcker (Värsta Boken) till ungdomar tillsammans med tre jätteentusiastiska mässbesökandes tonårsflickor i GP:s monter.


Alltid någon otäck stor mjukisfigur. Förra året var det Hello Kitty som skrämde mig.


Spenderade tid i avdelningen för serieförlagen. Kvällen innan hade några av dem varit med på vår seriekväll på jobbet. Konstaterar att många av serieskaparna verkligen ser ut som serietecknare.


Jan Lööf hade en jättelång kö som väntade. Vi fick fina små serieteckningar som signaturer av Nina Hemmingsson i våra nyköpta böcker och blev glada. I mitten sitter Knut Larsson.


På väg ut svarar vi snällt på en enkät om årets upplaga av mässan. Jag klagar på att Internationella torget kändes tomt. De små föreningarna har inte råd att vara med och det är synd.


Lisa och jag tittar på vad det twittrats om.


Årets fynd. Mycket sparsmakat och inga kassar med konstiga saker, lappar, kataloger och tidningar med mig hem.
Gratis tygpåse från Gudrun Sjödén.
Tre signerade saker: Nina Hemmingssons Så jävla Normal, Liv Strömquists kalender Månadens manshora och albumet 100 procent fett.


Blev gladast av:
När min kollega var lite vinberusad och samtalade med en smått förvirrad Göran Greider. Det var väldigt roligt och han var väldigt snäll.
Blev irriterad på:
Buffliga armbågsknuffandes kulturmän och ljudet i Nordstedts monter, hörde nada.
Blev hänförd av:
Tyvärr ingen hänförelse i år, hann knappt lyssna på något tyvärr.
Vad missade jag:

Hade velat höra mer av Isabel Allende. Och så hade jag velat vara på bokmässan idag på Seriedagen.

23 september 2009

Tematrio - Döden

1. Färden genom mangroven av Maryse Condé. Hela romanen utspelar sig under en enda natt då befolkningen i den lilla byn Riviére au Sel håller likvaka över Francis Sancher. Genom de olika rösterna vävs en intrigfylld deckarlik och postkolonial historia fram. Skickligt, sinnligt och briljant.

2. Dansa på min grav av Aidan Chambers. Minns bara alla himlastormande känslor och det måste fortfarande vara en av de bästa ungdomsböckerna som skrivits. Stora tårar och skratt i halsen.

3. Rosario är död av Majgull Axelsson. Brutalt och en dokumentär roman om en död som man inte vill kännas vid men som måste höras och synas.

22 september 2009

Berätta om en bok som

Berätta om en bok som

1. fick dig att skratta
Tycker det är befriande att få skratta högt på spårvagnar och tåg, så där hjärtligt så att man vill ställa sig upp och läsa högt för alla. Det händer dock sällan eftersom de slags böckerna sällan hamnar i mina händer. Till Brev till samhället av Eric Ericson skrattade vi så högt och mycket att Göteborgs tågstationstak lyfte.

2. fick dig att gråta
Jag gråter till det mesta verkar det som och i synnerhet eländesskildringar (tycker däremot absolut inte om En sann historia-böcker), vilket det är gott om i ungdomsbokvärlden. Mest är det barn som ensamma måste slåss mot världen som triggar igång mina tårkanaler, som Helen Oyeyemis Ikarosflickan och Rachel Zadoks Sommarsquash tokolosh.

3. gjorde dig riktig arg
Begrav mig stående av Isabel Fonseca gjorde mig förbannad och lusten till att slåss mot världen ( i synnerhet eftersom jag under läsningen åkte tåg genom Rumänien, vilket gjorde allt så påtagligt) var stor som en mammut.

4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades
Åh, listan är lång. Niagarafallen efter Oates bok Fallen och till den fiktiga ön Guanagaspar från Motoo Shanis bok Hon simmade i havet vid Guanagaspar, vill jag åka till.

5. handlar om en historisk tid som du tycker om
1920-talets havsäventyr hos Harry Martinsons Kap Farväl!

6. du ångrar att du läste ut
Flertalet böcker. Innan jag började jobba som bibliotekarie kunde jag inte lämna olästa böcker och läste i frustration. De böckerna minns jag inte ens vad de heter eftersom de inte är värda att kommas ihåg.

7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den
Maria Gripes Skuggserie, som vi var som besatta av hela mellanstadiet, vi brevväxlade även med henne ett tag.

8. har väntat i bokhyllan riktigt länge
Den Amerikanska flickan av Monika Fagerholm, trots alla lovord.

9. du inte förstår att så många tycker om
Håller med Moa om Paulo Coelhos böcker.

10. du tycker att alla ska läsa
Weekend i Guatemala av Miguel Angel Asturias.

21 september 2009

Tematrio - Döden


Sent omsider kommer här förra veckans tematrio.
  • Boktjuven av Markus Zusak där döden själv är berättare. Det är en ömsint, känslosam och sympatisk berättare som har klara favoriter i sin berättelse och faktiskt tar ställning för det goda mot det onda, men förstås utan att kunna ingripa eller ändra historiens gång. Magiskt om ordets och berättandets makt.
  • Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark. Jättejobbig läsning, men väldigt vackert också. Man följer en man på väg mot döden och tar del av hans tankar inför slutet, hans avslut och försoning, ånger och känslor. Och hans möte med döden i form av en liten svart fladdermus mot slutet är oerhört vackert.
  • Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud blir kanske än mer gripande eftersom den är till stor del självupplevd och med vetskapen om att författaren dog strax efter utgivningen så blir den riktigt stark och smärtsam. Avslut och uppgörelser även här, och ett av de finaste kärleksporträtt jag läst: skildringen av hur den före detta frun kommer tillbaka för att sköta om honom när han blivit sjuk och svag och hur han når en insikt om det mest väsentliga i livet, nämligen - såklart - kärleken, hur den än visade sig bli.

19 september 2009

Berätta om en bok

Berätta om en bok som:

1. fick dig att skratta.
Jag läser väldigt få uttalat roliga böcker. Under läsning skrattar jag mest av igenkänning. Men många barnböcker är väldigt roliga, t. ex. Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang.

2. fick dig att gråta.
Om jag inte skrattar ofta när jag läser så gråter jag nog desto mer. En riktigt bra bok får nog en eller annan tår. Men en bok som jag verkligen bölade loss till var Ninni Holmqvists Enhet. Då var jag otröstlig efter läsningen.

3. gjorde dig riktigt arg.
En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam.

4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Jag drömde om Japan i flera veckor efteråt och ville åka dit. Helst till en brunn. Med ingång till det undermedvetna.

5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
Pauline Wolffs roman Swede utspelar sig i Vilda Västern under nybyggaråren. Tänk Lilla huset på prärien goes evil...

6. du ångrar att du läste ut.
Jag läste inte ens ut den, men jag ångrar att jag läste den över huvud taget: Charlotte Roches Våtmarker. Jag var visst lite mer lättäcklad än vad jag trodde.

7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Slottet det vita av Tormod Haugen läste jag när jag var tolv och den kommer nog alltid att finnas i mina tankar.

8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.

Kärlekens innersta rum av Björn Ranelid har stått i hyllan väääldigt länge. Den införskaffades under en ehlt annan tid när Ranelid bara var han som vunnit augustpriset för sin fina roman Synden och man knappt visste hur han såg ut. Nu har man ju tonvis av mediabilder i huvudet så fort man bara hör namnet.

9. du inte förstår att så många tycker om.

Det har sagts många många gånger förut, men jag förstår inte hur så många kan läsa Paulo Coelho som enligt min mening helt enkelt inte går att läsa. Konstigt.

10. du tycker att alla ska läsa.

Det finns så många böcker man vill att folk ska läsa. Men en bok som är viktigt och stark och berörande och som kanske ändrar ditt sätt att se på världen lite är Peter Pohls Janne, min vän. En bok som överraskar och överrumplar både i stil, form och komposition, såväl som i intrigen och upplösningen. Njutbart!

Enkäten kommer från Lilla O.

18 september 2009

Finurliga Frimansson



Jag läser inte mycket inom deckargenren. Har nog lite svårt för det traditionella upplägget, kommissarie löser mord. Så när jag som bibliotekarie ska rekommendera något ur genren kan det bli svårt. Ofta blir det något åt det psykologiska hållet, som Inger Frimansson. Nu har jag en till att tipsa om. Den heter Råttfångerskan och är hennes senaste roman.

Råttfångerskan är skriven ur främst två kvinnors perspektiv. Rose och Ingrid. Den gemensamma nämnaren kvinnorna emellan är förläggaren Titus Bruhn. Han är Rose före detta och Ingrids nuvarande kärlek, och det är kring dessa relationer historien kretsar. Det har också med råttor att göra, vilket inte gör denna hårresande historia mindre läskig. Det visar sig att en av kvinnorna har råttor som husdjur springandes över golvet. Som en liten extra krydda läste jag boken som nyinflyttad i ett rum med möss krypande i väggen. Eller var det råttor...

Denna krydda kan man förstås klara sig utan, den är tillräckligt kuslig, eller för att använda en gammal deckarkliché, riktigt spännande. Det är en otrolig bladvändare med ett befriande oförutsägbart slut.

17 september 2009

Bortom världen utanför

Det här var riktigt obehaglig läsning. Den tätt sammanhållna texten kryper under huden och berättelsen tränger på genom bilder som frammanas. Sara är flickan som växer upp instängd i en jordkällare, som genom sin språklöshet ska föra bysamhället närmre gud. Men experimentet misslyckas och för hennes bror blir skulden så stor att han väljer att sluta sig till de lärda männen. Deras mamma har tidigare skurit av sig tungan för att underkasta sig och skyr flickan som misslyckats. Det starka patriarkala sektsamhället i den avlägsna byn någonstans i de svenska skogarna är en fullkomlig mardröm för Sara, och det enda hon vet är att hon måste ta sig därifrån, innan hon blir med barn. Kvinnans underkastelse innebär också att männen kan tränga sig på när de vill och göra dem havande. Det är en stark historia, en samhällskritisk och upproriskt feministisk berättelse som berör och håller mig i ett insugande tempo boken igenom. På något sätt påminner den mig om Mare Kandres Bûbins unge, lika så där tätt och påträngande, men inte lika suggestiv och köttig. Hedvig Andersson vann P3 Stars novelltävling hösten 2008 och det här är hennes debutbok.

16 september 2009

Fallen flicka

Vi hade Sharaf hjältar och hjältinnor hos oss på biblioteket förra hösten, de pratade då om de flickor som sökt upp dem med berättelser om att de fått påtryckningar från sin familj att hoppa över balkongräcket, för att rädda deras heder. Fenomenet balkongflickor började uppmärksammas för några år sedan. Det finns mycket som pekar på att det inte är självmord men på grund av otillräckliga bevis har hittills ingen fällts. En sådan historia är utgångspunkten i Christina Wahldéns nya och angelägna bok Fallen flicka. 16-åriga Rona har flytt med sin familj från Afghanistan, och bor nu hopträngd med den stora familjen i en svensk lägenhet. Hennes vardag är starkt begränsad och utrymme till frihet obefintlig. Förseningar innebär bultande blåmärken. Hon tar hand om sina småsyskon och har hemmet som ett fängelse. Hennes äldre bror däremot får ta sig vilka friheter han vill. Hennes bästa vän är somaliska Halima och de drömmer om ett annat liv, ett liv med frihet, yrken och självständighet. För Rona är detta näst intill omöjliga drömmar. Den enda som lyssnar på dem är deras lärare Monika som undervisar om barnkonventionen och rättigheter. Det gör ont att läsa om Rona och hennes tysta kamp mot det maktfullkomliga patriarkatet och om hennes ensamhet, för det är den som värker mest boken igenom. Hennes tysta lidande, att ingen ser eller förstår, och att de som till och med försöker räcka ut handen inte räcker till. Det svider i hjärtkamrarna av familjens totala brist på förståelse, hennes bultande rygg, hennes frustrerande lidande och ömma flickkropp som borde få vara så mycket mer. Vetskapen om att det vandrar runt liknande historier i Sverige i detta nu svider än mer. I boken finns också fakta om balkongflickorfall, adresser till stödställen, fakta om mänskliga rättigheter i Afghanistan.
Ännu en svidande och viktig bok av Christina Wahldén.

14 september 2009

Trender och tendenser i 2008 års utgivning

Här kommer ett sent inlägg, men det börjar ju snart bli dags för att skriva om 2009 års bokprovning och vi kan ju inte hoppa över 2008. Så ett halvår senare kommer nu rapporten.

Under 2008 gavs det ut 1812 barn- och ungdomsböcker, en ökning med 141 titlar sedan året innan. Av dessa var 711 svenska original och 1110 översättningar. Varje år drar Svenska barnboksinstitutet (Sbi) några slutsatser vad gäller trender, och namnet på förra årets bokprovning var Smarta barn och Vilsna vuxna. De menade att intressefokus för unga successivt hade flyttats från samhället och gruppen till individen. I många av böckerna fanns till exempel jag-berättare. Att huvudpersonerna ofta ställdes inför svåra val och moraliska ställningstagande, där konsekvenserna av ödesdigra beslut blev livsavgörande och att flera böcker handlade om hur barn och ungdomar själv tvingades ta ansvar och bära skuld när familjerna svek genom omogna, missbrukande och frånvarande föräldrar. De pekade också på att det tycktes som att samhällsuppfattningen av de nya familjekonstellationerna verkade mindre konservativ.

Böcker för små barn: tänkande pojkar och tuffa tjejer



En stark trend i årets barnlitteratur var genusmedvetenheten. Under 2007 startades två nya förlag Olika och Vilda, som båda satsar på medvetenhet vad gäller andra perspektiv och vill verka för demokrati och jämställdhet, och det fortsatte att prägla 2008. En annan tydlig trend var att det mångkulturella samhället och invandrarbarnens vardag lyftes fram utan att huvudfokus låg på hudfärg och utanförskap (Den andra mamman, Josesf resa, Godis till Aisha, Var är Lizzy?). Under året ökade utgivningen av de textlösa böckerna, något vi är mer ovana vid i Sverige än i många andra länder. Ökade gjorde även de taktila böckerna. Det var också tydligt att många böcker gavs ut med lockande omslag som hologram, glitter, med små presenter och utvikbara delar. Sbi spånade om bokformgivningen möjligen hade påverkats av alla serietidningar som lockar med små extra tillbehör, eller att allt överlag ska vara något utöver det vanliga i vårt upplevelsesamhälle. En annan sak som var tydlig var att de senaste årens utveckling ( i alla fall mer än vad dom synts tidigare) med inkännande, funderande pojkar och vilda, riviga tjejer verkade hålla i sig.

Kapitelböcker: Svåra val och familj



Även i kapitelböckerna trängdes de moraliska dilemmana och komplicerade valen. Detta togs upp ibland annat Kieris Klart som korvspad, Astrakan, Eurelius Carmen Carlssons coola morsa, Nilssons Jag, Dante och miljonerna, Wilsons Sockervadd och svåra val, Pohls Anton, Jag gillar dig!, Storcks Milos flykt, Indahls Den osynliga (de två senare handlar båda om att behöva ljuga för att skydda föräldrar eller kamrater som vistas i landet utan uppehållstillstånd.).

Ungdomsböcker: Skuld och kärleksdrypande vampyrer



Det kom ut 199 ungdomsböcker varav 64 svenska och 135 översatta. Med nya familjebildningar som tema behandlades bland annat syskonkärlek, eller kärlek mellan plaststyvsyskon och frågor kring det, som i Lindbäcks Min typ brorsa. Ett annat tema var skuld och konsekvenser av handlingar, som bl. a. förekom i Berggrens ångerfyllda miljökampsbok Sista berättelsen om oss, Granholms rivalitetsbok Liv & Lovisa, Möllers obehagliga Gömmarna, Thors våldtäktsscenarie Vad skulle du ha valt? Flickors våld mot andra, som även uppmärksammats i media under året, togs upp i Wahldéns Det dina ögon ser och Isakssons Brännhet. Fler svåra val hittas i Canns Sex veckor och Collins samhällskritiska Hungerspelen. Den senare tillhör också kategorin framtidsversion och dystopier, tillsammans med Westerfelds Ful och Reeves Grön storm. Idrott var också på tapeten, och kanske framför allt dess negativa sidor och hårda krav, som i Krells anorexifotbollshistoria De kallade mig Ise, Ljunggrens Hålla masken, Ingvarssons Tankar med stjärnglans och Korotkovs Tyll, svett och frusna själar, som alla handlar om hårda krav och avkall på allt annat samt i viss mån föräldrars allt för höga krav på sina idrottande barn.

Ett annat stort tema var ju givetvis vampyrer och övernaturlighet i urban tappning, som Meyers succévampyrkärlekstörstande böcker Twilight (som var årets hype och fortsätter vara), rysarna Richardssons Djävulens fotspår och Ollmarks De skyldiga, Sandéns fantasydeckare Den femte systern, Nordins metarysare Tystnadens hus, Marrs väsenskildring i Mer än ögat ser, Harpers Sparrow Delaneys hemliga liv och den japanska rysaren Ishizakis Chain mail.

Intressant att notera är också att utgivningen för målgruppen Unga vuxna ökade under 2008, med Zusaks Boktjuven, Downhams Innan jag dör, Hornbys Slam, Meyers Ljudet av ditt hjärta, Noviks Svartkrut och eld och von Ziegesars Gossip girl.

11 september 2009

Balen/Höstflugorna

Vi ska diskutera den här boken längre fram i bokcirkeln, men jag kan inte hålla mig ifrån att kommentera den lite kort redan nu, annars glömmer jag kanske vad jag tänkte direkt när jag läst den. Första intrycket av Némirovskys Balen/Höstflugorna är att det är en helt annan författare än den som skrev Blodets hetta. De här två korta berättelserna är både allvarligare och ytligare än vad jag uppfattade den ovan nämnda romanen. Balen är en berättelse om en ung flickas förvandling från kuvat barn till hämndlysten ung dam. Hennes föräldrar är nyrika och förblindade av sin plötsliga framgång. Men de behandlar sin dotter illa och ger henne ingen erkänsla eller kärlek. Hennes hämnd blir större än hon först förstår och splittrar hela familjen, men ger flickan själv makt över sin mor... Det är en lätt överdriven skildring av den unga flickans upplevelse: föräldrarna är jättegrymma, livet jätteorättvist, konsekvenserna jättestora.

Den andra berättelsen, Höstflugorna är en dyster historia om hemlängtan, fosterlandskärlek, krig och elände, livets obönhörliga gång och även här klasskillnader. Tatjana är amma, dadda och barnuppfostrare i en familj och har så varit sedan urminnes tider. Nu är hon gammal och trött, de nya generationerna blandas ihop med de gamla i hennes minne. Och kriget, svälten och sorgen är alltid densamma. Hon följer sin familjs öde under och efter den ryska revolutionen. Hon ser dem splittras, dö, fly, och till slut vandrar hon mödosamt med sin gamla slitna kropp ända till Odessa för att ge dem deras juveler som hon sytt in i kjolfållen. De flyr till Frankrike där de försöker börja ett nytt liv, men de kan aldrig riktigt trivas eller känna sig hemma. Särskilt Tatjana lider och längtar efter Rysslands kyla fram tills den dag då hon faller i floden Seine och dör. En riktig rysk tragedi alltså. Väldigt melodramatisk och fullproppad med melankoli. Jag tycker att de båda berättelserna känns som en början på ett författarskap, ett skrivprov innan de riktiga verken ska komma. Jag är ännu väldigt nyfiken på Storm över Frankrike.

7 september 2009

Stormens ögon

Stormens ögon är tredje delen i Kerstin Lundberg Hahns deckarserie om de tre udda kompisarna Mimmi, Fredde och Zacki. Varje bok zoomar in lite extra på något av barnens problem och hemförhållande och berättelsen rör sig därför mellan det privata livets bekymmer och de farligheter barnen råkar ut för tillsammans. Och allt utspelar sig i Göteborg och området runt Majorna. I den senaste boken handlar det om den somaliska pojken Zackis längtan efter att få börja spela fotboll igen, något han slutade med efter sin mammas död. Han kunde inte tillåta sig själv att göra något kul då, men hur ska han nu börja igen när han har sagt till alla att han hatar fotboll? Och så handlar det om ett gäng rasister/småkriminella killar som rycker väskor och smugglar cigg. När de får syn på Zacki skriker de blattejävel efter honom och framkallar en flod av känslor hos både Zacki och hans båda kompisar. Fredde blir lättad över att inte vara det självklara offret samtidigt som han skäms och vill försvara sin kompis. Barnen ger sig som vanligt ut på alltför
djupt vatten och konfrontyeras med en hård och kall vuxenvärld, tills de räddas av sina föräldrar och välkomnas tillbaka i familjens trygga varma famn. Jag tycker det är en stämningsfull och spännande barnbok med många bottnar, precis som vanligt. Roligt också eftersom de här böckerna är så populära på biblioteket jag jobbar på. Och så tycker jag det är roligt att det i boken finns med en bibliotekarie som heter Moa!

6 september 2009

Barnförbjudna vampyrer

Jag kan med den här boken ha nått mitt absoluta bottennapp i läsväg. Nattens begär av Sherrilyn Kenyon är en ytlig vampyrroman som framför allt kretsar kring heta sexscener à la Harlequin-litteratur. Det finns gott om "våldsam åtrå" "vansinnigt attraktiva" män, pulserande lemmar, osv. Och vad sägs om den här meningen: "De kom samtidigt i ett sublimt njutningsfullt ögonblick." Och så väldigt många övertydliga kommentarer från berättaren ifall man skulle ha missat något: "Det var mycket, mycket konstigt." Till exempel. I den här berättelsen kommer vampyrerna från bl.a. antikens gudavärld, det finns gott om mytologiska referenser. Själva historien är väldigt tunn och kastas fram och tillbaka mellan olika actionfyllda scener för att hela tiden landa i sängkammaren... Ett tydligt bevis på vilken smörja Twilight-vågen för med sig!

4 september 2009

Tänk om det där är jag

Här kommer nu tredje ungdomsboken av Johanna Lindbäck. Det kom en liten tår på slutet (i kombination med slutet på Sagan om ringen, som satte mig i emotionell obalans). Genom de sista kapitlen försöker jag tala huvudpersonerna till rätta, eftersom de envisas med att göra och säga saker som de inte menar, men jag vet samtidigt att det kommer att lösa sig, just för att det känns som en sådan bok. Handlingen är inte drastisk utan mer uppbyggd på himlastormande detaljer. Precis så där som jag minns tonåren själv, när allt liksom blev oproportionerligt förstorat, de där ögonkasten, andetagen, bortvända huvuden, spruckna skratt. Allt som tolkades utifrån sig själv och sin egen dåliga självbild. Och det gör hennes bok väldigt nära och trovärdig. Flertalet ungdomsböcker tar avstamp i en flytt, en början på något nytt och en chans att få börja om. Och det är precis så Agnes ser på flytten från Stockholm till Umeå. För allt gick nämligen lite fel när hon började gymnasiet, blev liksom väldigt ensamt, av någon outgrundlig anledning. Och nu ska hon helt enkelt börja om, vara glad, få vänner, vara omtyckt, bli sedd. Men det är ingen prinsessbok, tack och lov, och allt är inte så där enkelt som det först verkar i boken när allt flyter på i allt det nya. Det blir lite tröga pauser och Agnes alla tankar om att hon inte duger hinner plötsligt ikapp. Det kan ju vara så där man tänker ibland, att allt skulle bli så annorlunda om man bara bytte plats. Det verkar även vara föräldrarnas huvudsyfte med flytten, just att få börja om, och det verkar fungera. Föräldrarna är delaktiga och finns lagom med i handlingen, i många av de senaste lästa ungdomsböckerna framstår föräldraskapet som något diffust och osynligt.
Det är enkelt, realistiskt och mycket bra om att inte duga, om att vara sig själv och om att våga bara vara och så lite trevande första kärlekstrubbel.

3 september 2009

Barbie med fallskärm


Måste bara visa det snygga omslaget till Rädd att flyga. Barbie som dalar ner i en fallskärm! Jag var inte särskilt förtjust i någon av bokcirkelböckerna, kunde inte riktigt identifiera mig med tiden de skildrade. En intressant aspekt i Erica Jongs bok dock: huvudpersonens hat mot Tyskland och det tyska folket. Det blev tydligt att mycket mer tid har förflutit nu sedan andra världskriget och nazismens fasor. När Jong skrev sin bok hade man inte hunnit bearbeta det.

1 september 2009

Ny deckarungdomsserie



Ibland tänker jag att ungdomslitteraturförfattare spaltar ner alla tänkbara ingredienser och sen petar in dem i karaktärerna: svikande supande föräldrar, kroppskomplex, sexuell frigörelse, olycklig kärlek, internetfaror, bli vuxen-temat, vänskap och lojalitetsdilemmor och hitta-sig-själv-temat osv. Lite så tänker jag efter att ha avslutat Ett hål i själen och Den farliga kyssen i Kjetil Johnsens deckarserie för ungdomar. Handlingen kretsar kring fyra tjejer, fyra schablonbilder: Trine är sporttjejen, Vilde är den tuffe, Benedicte den bekräftelsebehovsprövande och Nora är plugghästen, trygg men med dåligt självförtroende. Boken börjar med ett flytande lik i en sjö, och redan på baksidestexten får man veta att det är en av de fyra klasskamraterna som är det plastinpackade liket. Sedan vrids tiden tillbaka tre veckor, och där av namnet antar jag, eller att det bara blir tre vänner kvar. På norska heter serien Tre vänner, på svenska bara TRE. I första boken börjar en ny lärarinna i deras klass, Synnöve, som flörtar med pojkarna och trycker ner flickorna. De fyra vännerna bestämmer sig för att sätta henne på plats och moonar utanför hennes fönster. Denna händelse leder fram till en mängd händelser som i sin tur leder fram till det brutala mordet. Och de tjugoen dagar som är kvar tills en av dem ska dö börjar räknas ner.

Tydligen ska det bli tio delar. Det känns verkligen som en uppstyckad längre bok och jag suckar lite över mängden och förstår inte hur spänningen ska kunna hållas vid liv.
Andra boken tar vid där den första slutar, och kunde lika gärna ha varit ett senare kapitel i första boken. I den andra boken handlar det till störst del om Vildes och Trines trevande förälskelse och blandade känslor inför denna med skuld, skam och oro. Den handlar också om Noras förälskelse i den nya killen i skolan. Det blir stora problem, eftersom Nora som i sin besvikelse att han inte vill ha henne anklagar honom för våldtäkt, och Nora hamnar i lojalitetskonflikt. Det är mycket men det funkar ändå på något vis med sin spänningsfaktor, intriger och karaktärsutveckling, fast trots det så ställer jag mig ändå lite tveksam till denna nya serie.